Humlorna – fruktträdgårdens viktigaste arbetare Utan humlornas ihärdiga
letande efter föda i våra trädgårdar skulle skördarna av frukt och bär bli
betydligt magrare. Här berättar vi lite om dessa intressanta och nyttiga
insekter som enligt den osanna myten inte ska kunna flyga, men gör det ändå. Tidigt på våren i mars-april,
samtidigt som hasseln med sina gula hängen och, därefter, sälgen börjar blomma
med sina ”videkisar”, ger sig humledrottningarna ut ur sina bon där de
övervintrat. Vid denna tiden på året finns det bara drottningar eftersom
hannarna inte övervintrar utan dör på hösten. Drottningarna, som är befruktade
sedan året innan, ger sig nu ut för att hitta ett nytt bo att bygga upp ett
nytt samhälle i. Gamla mus- och sorkbon kan då tas i anspråk av de arter som
bor i marken. Ett nytt samhälle byggs I det nya boet bygger drottningen en liten kruka av vax som hon utsöndrar. Sedan är det dags för insamling av pollen och nektar. Då honan behöver mycket energi för bobyggandet och äggläggningen behöver hon äta en hel del. Då sälg och hassel står för den största delen av födan kan några sälgträd eller videbuskage i utkanten av trädgården verkligen löna sig för fruktodlaren. Pollen samlas även in och läggs i botten på krukan där hon sedan lägger en handfull ägg. De små vita larverna som kläcks ur äggen äter sedan av pollenet och ”ruvas” av honan för att de ska hålla sig varma. I maj månad har larverna växt till sig, förpuppats och kläckts och är nu små, ibland små som flugor, arbetshumlor, redo att hjälpa drottningen med insamlandet av pollen och nektar. Detta brukar infalla med att våra fruktträd blommar i trädgårdar och på fruktodlingar.
|
||||
![]()
Samhället växer och dör Under sommaren växer boet
efterhand. Nya celler byggs av vax i flera våningar och när boet är som störst
kan det finnas upp emot 500 arbetshumlor. De som föds under sommaren är oftast
större än de tidiga på grund av bättre tillgång till föda. I slutet av sommaren föds det både honor, som skall bli nästa års drottningar, och hannar. En tid efter parningen, som oftast sker i luften, dör de unga hannarna som inte har någon mer uppgift att fylla. De befruktade honorna lämnar nu det döende samhället där också den gamla drottningen dör. Honorna letar nu upp något lämpligt ställe för sin övervintring. Vinterboet kan ligga i någon kulle eller vid någon vägkant och gemensamt för de olika ställena brukar vara att det är en sval plats utan allt för mycket sol. Det vore nämligen ödesdigert, både för humlorna och för äppelskörden, om de skulle bli väckta för tidigt på året av vårsolen då det ännu inte finns något som blommar.
Den
kanadensiske psykologen Merlin Donald lär ha hävdat att en av de viktigaste
användningarna av språket har varit att uttrycka myter. I alla fall lär det ha
varit mer viktigt förr än för den moderna människan. Många är de myter som rör
djur och natur, detta vittnar ju även den svenska gamla bondepraktikan om, som
än idag citeras av många. En klassisk myt, som säkerligen först dryftades av
någon som inte var insatt i de fysikaliska principer som rör flygning, är den
om humlan. Den ska egentligen inte enligt fysikens lagar kunna flyga men då den
inte vet om det så gör den det ändå. Idag vet vi bättre och man har i detalj
studerat skilda flygande djurs olika flygtekniker. Just humlan (och många andra
insekter) skapar med de snabbslående vingarna en luftvirvel ovanför vingarna.
Detta medför att lufttrycket ovanför vingarna är lägre än lufttrycket under
vilket resulterar i lyftkraften som är stor nog för den (relativt) tunga
insekten. Kanske uppstod myten först då någon blev förundrad över hur en så
stor och ganska klumpig insekt med så små vingar kunde flyga. En annan klassisk
myt är den om att man ska stoppa träkol i stövlarna då man går på
grävlingsjakt! Att en grävling, som är ett väldigt skyggt djur, skulle, för det
första, attackera en människa och sedan inte släppa ett eventuellt hugg förrän
det kraskade ljudligt från den bitnes fot är nästan komiskt. En hel del myter
ligger det dock en uns av sanning bakom och någon sa att ”Myter är ett utmärkt sätt att bevara andras mödosamt förvärvade
erfarenhet”. Hur som helst kan vi nog anta att personen som uppfann myten
om humlan nog ler i sin himmel ganska ofta.
|